Grunnord

Grunnord Forklaring Kjelde Engelsk definisjon Språk
hamar
NSL:
hamar m, gno. hamarr m, dat. hamri ‘berghamar’, vanleg grunnord i namn på fjell og berg som har minst ei bratt side. Ut frå bruken av naturnemninga h. er grunnordet vorte mykje vanleg i namn på gardar som låg på, ved, eller under ein berghamar: Ham(m)ar, Håmmår, dativformer som Hamre, fleirtalsformer som Hamre, Hamran (b. form). Som sisteledd i sms. namn kan hamar vera redusert til former som -am, -åm, t.d. → Haram, Åram av gno. Arahamarr ‘ørne-hamaren’. I gardsnamn finst det døme på sms. med -vin (Hemrin, Hemre) og -heim (Hamrem). Grunntydinga av ordet hamar var ‘stein’ (jfr. at ordet i denne tydinga er ført over på reiskapen, stein-hamaren). Om denne meir allmenne tydinga kan liggje føre i somme av dei eldste gards- og andre stadnamna sms. med h., er like vel uvisst. JS
 
NG:
gno. hamarr m, (Gen. hamars, Dat. hamri, Flt. hamrar), ’Hammer’. I Stedsnavne ialfald oftest efter Ordets Brug om en steil Klippe, Bergvæg; om noget af dem udgår fra Betydningen: Sten, som antages at være den oprindelige, og som ikke sikkert kan påvises i Oldnorsk, bliver uvist. Meget alm. i Gårdnavne. Som andet Led undertiden afkortet til -am eller -åm, -om (Åram, opr. vistnok Arahamarr ’Ørnehammeren’; Haslum, udt. -åm, for Haslhamarr, i Frogn). Går i sådanne Tilfælde en Vokal foran, kan ved Sammendragning af Vokalerne den gamle Form blive endnu stærkere afkortet, som i Knem i Strømmen, opr. Knéhamarr. Findes sms. med vin (Hemrin) og heimr.
 
 
 
Norsk stadnamnleksikon 1997 crag, mountain norsk