Vefsn. Veffsne sokn 1544 [væf1snæ] [væf1s4n] Vefsn [væf1snæ] nyare og norm. [væf1s’n] komm, frå 1500-talet sokn («Veffsne sokn» 1544) og fjordung i Nordl. Prep i, innb. vefsning og vefsnværing. Eigentleg elvenamn → Vefsna. ¤ Førsteledd: Sisteledd:
|
Vefsna. Hattfjelldal. Nordland. i Vefsne ca. 1430 Vefsnir Egils-soga Vefsnir Snorre-Edda [væf1snæ] Vefsna [væf1snæ] elv i Hattfjelldal/Vefsn komm, Nordl. Frå norr. tid er kjent «Vefsnir» (om fjorden) Egils-soga, Snorre-Edda, «i Vefsne» ca. 1430 (om bygda). Men fjordnamnet Vefsnir må vera avleidd av elvenamnet V.,norr. *Vefsn. S. Bugge vil forklare elvenamnet som laga med sn-avleiing tinorr. . vefja vb ‘vikle, vinde’, medan J. Sverdrup peikar på at sn-avleiingar knapt nok finst i norske elvenamn og i staden reknar s med til stomnen. Han set da elvenamnet til insektnamnet kvefnorr. o. *vefs. P. Hovda trur ikkje at ei stor elv kan ha fått namn etter eit insekt. Han finn namnegrunnlaget i svingane elva gjer og vender tilbake til det same språklege utgangspunktet som Bugge, germ. *web- ‘røre seg hit og dit’, norr. no. váfa vb ‘svinge, sveve’. Dette er vel meir truleg. Men namnet er ikkje sikkert tolka.§§§Litt.: NE s. 292, s. 342. NG XVI s. 64. Hovda 1966 s. 119-20. Rygh 1896 s. 33. J. Sverdrup i MM 1910 s. 143-54. JS¤ Førsteledd: Sisteledd:
|